Det får vi verkligen hoppas.



Med tanke på att han inte ens verkar vara så bra på att sköta sina egna pr- och marknadsfrågor (avdelning betala för sex, anabola steroider) känns det väl som en win för alla företag som anställt marknadschefer den senaste månaden.

Gå mot rött.

Idag stod jag och väntade på att trafikljuset vid ett övergångsställe skulle slå om till grönt. Det tog tid. Lång tid. Plötsligt bröt nunnan på andra sidan gatan mot alla trafikregler och gick mot rött. Det måste ju betyda att det är okej, va?

Jerringprischocken.



Men mest chockade av alla blev nog svenska folket, när det uppdagades att Therese Alshammar egentligen är en 60-årig man. Men det är klart, det är svårt att se det grå håret när det alltid döljs av en badmössa.

Det svåra med att starta en blogg.

Jag har bara haft bloggen i 40 minuter, men trots det levererat några inlägg. Här kommer det svåra med att ha en blogg. Vart ska gränsen dras? Det måste ju finnas inlägg här för att folk ska vilja läsa, samtidigt vill jag ju inte ge sken av att bloggen kommer att leverera.

Svårt.

Allt man kan göra med ett gäng 50-öringar.

Allt om Stockholm har ett litet minireportage ackompanjerat av en liten miniintervju med Enar på Riksbanken. De pratar om vad som händer med alla 50-öringar som nu tagits ur bruk.*

Utdrag:
"340 miljoner femtioöringar där varje femtioöring väger 3,7 gram blir totalt 1 300 ton. Vad kommer hände med alla dessa?
- De kommer att gå till vår myntleverantör som smälter ner dem.

Vad blir det av dem sen?
- Det kan bli precis vad som helst av materialet därefter."


I beg to differ. Nedan följer en kort lista på saker man inte kan tillverka av smälta 50-öringar:
- Bananer
- Katter
- Bomull

Ni inser ju att 50-öringens användningsområde egentligen väldigt begränsat. Nästan lika begränsat som det var i sin fasta form medan myntet fortfarande var i bruk.


*Visst har de tagits ur bruk nu? För några månader sedan hittade jag 20 kronor i 50-öringar som jag slängde för att jag trodde att de var obrukbara som betalningsmedel. Fick magont när jag fick veta att de hade flera veckor kvar i tjänst.

Jag har fört er bakom ljuset.

Jag glömde nämna att jag har ryggsäck när jag springer. Jag ser alltså ut som ett fitthår med ryggsäck.

Slut på meddelandet.

Att springa som ett fitthår.

När jag springer till jobbet (Ja, det händer då och då. Så fick jag det sagt också.) känner jag mig som en överårig ninja. En överårig ninja utan talang. Inte så mycket för att jag jämför min löpning med ninjakonster, utan snarare för att jag börjar komma upp i åren och under springandet bär svarta, åtsmitande kläder. Allt som omger kroppen, från huvud till vader, sitter så tight att det ser kroppsmålat ut. Inte så smickrande, men det innebär att jag ser väldigt snabb ut. Åtminstone när jag står stilla.

Eller så ser jag helt enkelt ut som Kristian Luuk när han imiterar ett fitthår.

RSS 2.0